Isabel Dreveborn

Idag är det Valborg. Som student ska man vara i Lund eller Uppsala. Detta året hade jag helst velat vara i Uppsala för där har jag aldrig varit. Annars är valborgsfirande i Lerberget ett firande som inte går av för hackor! Där har vi tradition så det smäller högt. Det var mysigt när jag var mindre, då ställde alla kompisar sin cyklar på vår innergård. Det var tider då honungen flöt! Nu parkerar kompisarna sina bilar uppe på parkeringen. Time flies!

Förutom att ligga och snaska bakelse och drömma rojalistiska drömmar har jag idag blivit kontaktad av en deltagare från kunskapsresan:

Eftersom jag denna gången kunde jag inte närvara på plats så jag fick se vigseln via webtv. Bara det är ju coolt tycker jag, utveckling! Jag låg hemma i min säng, åt en prinsessbakelse och försökte få ner gåshuden till normalt läge. Den var dock bara i början som samma känslomässiga rus som jag upplevde på Victorias och Daniels bröllop sköljde över mig. Sen var det ganska plaint. Jag tyckte mig känna ett avstånd, en nervositet, en muntorrhet som saknades i Stockholm. Alla bröllop är säkert olika. Jag är ändå glad över att jag idag tog ledigt för att följa de lyckliga in i äktenskapets hus.

Vem kan ha missat, idag är en historisk dag. Vi snackar bröllop mellan Kate och William. De engelska turtorduvorna som träffades på St Andrews ska äntligen få bli man och hustru. Jag säger Grattis!. Viktoria och Daniel är på plats, vilken fantastiskt dag för dem. De kommer minnas tillbaka till sin dag i somras och säker mysa riktigt extra gott. Love. Försökte titta på klänningen som Vikkan hade på sig igår men jag tyckte mig inte skymta någon bebis därinne. Lugn, var sak har sin tid.

Jag var nog i Sverige lite för länge. Satt idag på lunchrasten och pratade om väder och vind. Jag konstaterade att det regnade "really bad" när jag vaknade. Jag skulle fortsätta berätta att jag blev stressad eftersom jag saknar ett paraply. Dock kom jag inte så långt för när jag skulle översätta ordet paraply så var det blankt. Jag tänkte länge och väl, det började nästan lukta bränt. Sen formulerar jag meningen fast jag visste att något inte stämde:

Jag har blivit en mattant. Kunskapsresan kommer till Bryssel nästa onsdag och mitt uppdrag är att styra restaurangbesöken. Vi kommer vara ca 22 personer som vid iaf två tillfällen per dag kommer behöva intag av föda. Vad vill jag bjuda på: Musslor så klart, och sen thaimat och sen lite annat smått och gott. Jag har ringt runt och bokat de flesta ställena. Hoppas inget går fel. Det är tre rätters som gäller och kvaliten ska vara som sällskapet, über!

BiB kan som vi förstått stå för så mycket. Vi har Bag in box, vi har Back in brussels men denna gången står det för back in business. Hej Brussel, jag är tillbaka.

Ligger fortfarande i sängen och väntar på att jag ska gå upp. Jag ska åka till Göteborg ikväll och jag vet inte om det är resfeber eller den braiga känslan från igår som sitter kvar men jag känner att jag har koll. Solen skiner och livet är najs!

Hej,

Jag vill operera mitt knä och jag vill att den bästa läkaren ska göra det. Läkaren heter Lars Wahlström och gjorde ett ypperligt jobb på mitt vänstra så let's go. NEJ. Systemet sätter käppar i hjulet. Jag är skriven i Göteborg, Lars opererar i Ängelholm. Problem. Region skåne vs region västra götaland. Två landsting = två kassor. Västra Götaland kommer aldrig betala för min operation i Skåne, den faller inte under specialistsjukvård. Istället ska jag behöva lägga mig under kniven hos en läkare jag inte känner, med en erfarenhet jag inte vet något om. "Det svenska systemet är så bra". I helv*te heller. Jag vill ha ett system där jag som patient får välja vem som ska skära av mitt senfäste och flyttar det några centimeter åt vänster. Vilken läkare jag får ska inte vara baserat på postnummer utan på ett aktivt val från patienten. Eftersom det är jag som får dras med rehabiliteringen och detta delvis är beroende av läkarens kompetens ska valet vara mitt. Det verkar som om jag får flytta till Lerberget. Ska det behöva vara så?

När man bor i villa får man vara med om mycket. Igår var jag ute och gjorde vårfint i skogen och idag vaknade jag med träningsverk i sidomusklerna. Bra! För en stund sedan ringde det på dörren. Det var Jehovas Vittne som kom och vill snacka lite skit. Sånt händer aldrig när man bor i Lägenhet. (troligtvis eftersom de inte har portkoden...) Iaf, en eloge till alla som går och knackar dörr! Nu var det två herrar i 60års åldern som förklarade att "jesus, han tar bort världens synd". Shysst! Jag fick ett informationsblad som jag ska lämna över till Pappa och Laila. Söndag 17/4 kl 20.30 är det samling i Rikets sal på Industrigatan.

Imorgon börjar min veckan nr 1 av ledigheten. Jag ska enjoya! Ni som vill ringa når mig på mitt svenska nummer.

Danmark välkomnade mig med sol och 12 grader. Fint!

.

På flygplatsen imorse fick jag bevisat att jag är dåligt på ansikten. Är bra på att minnas detaljer i folks berättelser men ansikten, där måste jag shape up. Kommer till flyggaten och ser en blond tjej som jag känner igen. ”Det måste ju vara Louise från vattenfall. Konstigt att hon är här men det måste ju vara hon tänker jag”. Vi bordar planet och framme i Köpenhamn kan jag inte hålla mig mer. ”Louise….Louise ropar jag högt…heej…hur är det” Hon kände igen mig också och jag pustar ut, det var Louise. Sen börjar vi snicksancka. Efter ett tag ställer hon frågor som Louise redan vet svaret och min tankar skena!! ”vem i hela friden är det jag pratar med” Situationen blir ohållbar för hon vet ju att jag inte vet vem hon är. Du heter inte Louise va” Nej, svarar hon. Då trillar polletten ner. Det är ju Gabrille som pluggar juridik på ULB. Bra isabel, bra där!  Våga prata – våga lyssna säger jag, men se först till att du har koll på vem du har att göra med.

.

Lite flygplatsgott och en kaffe från starbucks. Köpte även en gigantisk blueberry muffin som slank ner innan kameran kom fram.

Jag har vaknat före utsatt tid. Jag har resfeber och tycker det ska bli spännande att komma hem.

Tänk på att personen som kommer granska din ansökan max lägger 1 minut på den. Du är en av 1500 ansökningar som kommit in. Hur sticker du ut? Det gäller att snabbt fånga läsaren intresse för att sen behålla det. Du måste inom 10 sekunder berätta vem du är, vilka erfarenheter du har och varför du söker tjänsten. Sälj dig själv! Var trovärdig, övertygande och konkret.

.

Jag lägger ofta upp mina ansökningar i tre partier:

.

1.     Varför jag söker tjänsten och vilka egenskaper jag har som gör mig till en attraktiv kandidat.

.

2.     Mina tidigare erfarenheter som är relevanta för tjänsten jag söker. Var konkret och ge exempel. Vad har du lärt dig av att ha jobbat i glasskiosken eller på äldreboendet?

.

3.     Ge exempel på mjuka sidor hos dig själv, intressen och vad du gör idag. Finns det någon som är extra intressant för tjänsten du söker? Håll dig kort. Vem du är utrycker sig mer än vad du tror i de två föregående styckena; dvs du är vad du har gjort och vilka erfarenhet du har.

.

LYCKA TILL!

.

Ps, glöm inte närverkandet – att bli rekommenderad kan vara vägen in.

Fredag!! Och imorgon vid denna tiden är jag på väg till flygplatsen! Det är något att fredagsfira!

Idag har varit en dag jag kommer minnas som en riktigt bra dag, jag har myst! Jag vaknade ganska sent eftersom jag var på TD igår. Förställ er en cementbunker där man köper öl i plastglas för 1 E. När man druckit upp 4/5 av ölen slänger man plastmuggen med den kvarvarande ölen bakom ryggen. Där har ni TD och det är så de belgiska studenterna roar sig 4 gånger i veckan. Jag föredrar kåren i Jönköping men detta var kul, om än sjukt skabb. Ganska stor kontrast till Push i Göteborg. Ombyte förnöjer?

Kajsa: Att förlora en mamma är som att bli amputerad på en kroppsdel. Och man har ständiga fantomsmärtor. Men i smärtan finns kärleken och det livslånga minnet av att ha upplevt henne. Den finaste av mammor. Din mamma. Min mamma. Styrka. Innerlighet. Och hopp. Till dig.

Jag har hittat en sagolik plats. Där finns en stor park, stora gräsytor och i mitten en sjö där man kan ta sin älskade på en roddtur. På gräset kan man spela fotboll, man kan ha picknick och på stigarna runt omkring kan den hurtige motionera. Idag var jag en av dem.

Vilken odag det har varit idag. Låg kvar i sängen imorse istället för att gå min PWrunda. Kom till jobbet (skolan) och kände att jag lika bra kunde stannat hemma. För att ändå göra något vettigt, och något som jag tycker är kul, tog jag mig tid att underhålla mina relationer med vänner från när och fjärran. Fingrarna gled snabbt över tangenterna medans jag manövrerade facebooken, skypen och mailen.

Kortsiktiga mål måste vara nåbara. Var är jag nu, vad är mitt mål och hur kommer jag dit är delfrågor som måste kunna besvaras. Sen handlar det om action.

Satt och tänkte på världen. Vi ska vara dessa moderna människor i det moderna samhället. Jag öppnar cnn.com och ser den ena rubriken efter den andra som talar om konflikter. Elfenbenskusten, Libyen, kvinnor som blivit våldtagna, svenskar som blivit skjutna... Sen piper det till i min mobil "diskmaskinskrig coming up". Vad hände världen? Har vi inte kommit längre? Vi må leva i informationssamhället och tekniken har säkerligen fört vårt samhälle framåt, men som människor går utvecklingen sakta..mycket sakta. Det känns som att det bara är cancercellerna som har hängt med i teknikens evolutionstakt. Jag skäms över de giriga människorna som får mig att tro att jag lever genom en historiebok.

Det har blivit ändrade planer för min och Antons Frankrikeresa, det är inställd och skjuten på framtiden. Ibland måste man vara flexibel. Istället kommer det att bli en tur till Sverige redan till helgen. Sen blir det Skandinavien för mig fram till 25 april. Med mig till Sverige följer plugget och löparskorna. Måtte det bli fint väder fram till påsk - fräknarna behöver underhållas!

Sitter och inväntar att klockan ska bli fem. Skolan har två kafé; käfkäf och yoyo. Vi snackar gangstagung. Egentligen heter det ena kaffet  Kaf-Kaf men det är roligare att säga käääfkäääf. *ontzontz* Det spelar R&B och discodans och det känns mer som att jag är på en klubb än sitter på skolan. Hela miljön är väldigt märklig. På menyn finns vin och öl, slå det traversen i Jönköping! Men jag gillar traversen bättre. Här är inte ens kaffet gott...men vad gör man. Klockan 18.00 är det dags för grupparbete 2 med Carla och Alejandro. Carla skickade sitt bidrag och det var ett worddokument med allas namn. Tack, jättesnällt.

Min pulsklocka är invigd. Jag var uppe med tuppen imorse och hann med 40 min PW (powerwalk) innan jag hoppade i duchen, fick i mig frulle och gick iväg till skolan. Blir en lång dag idag med AUEA (arbete under eget ansvar), lunch, lektion och sen grupparbete. Hinner jag blir det även en tur till gymmet och lite knäböj.

Det dröjde inte länge förrän ett av mina bollplank tog mig tillbaka till verkligheten:

Jag vet inte var energin kom ifrån men jag känner att jag lever. Morgonens ångestkänsla är borta och mina tankar är åter på full spinn. Kanske inte som Taz spin (animerad tazmanian devil figur) men ändå. Tror caféesöket gjorde susen! Älskar att få sitta lite för mig själv och spåna, titta och observera min omgivning. Förutom att plugga på fiket så satt jag och spånade på min fiktiva affärsplan. Eller ja, alla affärsplaner är väl egentligen fiktiva innan de förverkligas. Jag vet dock inte om jag kommer förverkliga min plan eller om jag mest gör den för skojs skull. Tankarna och konversationen jag för med mig själv är inspirerande och de ger mig boost. Sen pratar jag med någon annan, kunden, och då kan det visa sig att min affärsplan stöter på patrull. Min väg och vision innehåller pitfalls som jag inte tänkt på. Just därför älskar jag förpratat jag har med mig själv. I det snacket är planen redan genomförd, miljonerna är insatta på kontot och jag är the Queen of the world. I världen som bara består av Me, Myself and I är allt möjligt. Givetvis även i den andra men inte lika friktionsfritt. Dock, jag gillar ju utmaningar så real life, shoot!

Hade glömt sladden till telefonen. Här kommer som utlovat några bilder, enjoy!

Min söndagstradition har tagit mig till le pain quotidien i Ixelles, området där jag bor. Jag har skolgrejor jag måste jobba av. Det kommer blir en intensiv vecka och det är lika bra att förbereda sig så gott det går.

Igår var jag ute och träffade en gäng Vattenfalltraineer. Åå vad jag älskar att känna på businesslivet, att träffa personer som är aktiva och jobbar internationellt och som är sådär trevligt och har intressanta historier att berätta (eller har social kompetens, same same?!) Me like, jag vill oxå! Min restaturangbokning hade gått fram genom luren och vi fick två bord på restaurangen Chez Léon mitt i turistsmeten. Många åt *trumvirvell*, mussels from Brussels. Likaså gjorde jag men varierade mig genom att beställa gratinerade mussles à la escargots. mums!! När magarna var mättre drog vi vidare till Delirium och smakade på deras 2500 olika sorters öl. Jag testade dock bara en gammal goding; en chimay triple.

Det verkar som om sopgubbarna i Bryssel har tagit TGIF hela veckan! Så här har det sett ut utanför min port hela veckan. Strejk mån tro?