Torsdag - jag saknar för att jag älskat
Igår var det ett år sedan en kompis mamma gick bort. Johanna har levt ett år utan sin mamma. Jag är inne på mitt tredje. Det första året är jävligt. Det är en enda stor dimma. Den döda personens jordeliv ska avvecklas, papper och kläder ska slängas och hus ska säljas. Samtidigt i denna känslomässiga berg och dalbana ska ens eget liv gå vidare. "the show must go on". Johanna skrev igår en minnesrad på sin facebook och många av hennes vänner skänkte henne en extra tanke. Om ni undrar hur det är att leva utan en mamma så läs Kajsas inlägg. Den är right on. Även om fantomsmärtan ständigt är närvarande så vänjer man sig vid den. Den blir hanterbar för smärtan är det som påminner dig om att du har älskat....
.
Kajsa: Att förlora en mamma är som att bli amputerad på en kroppsdel. Och man har ständiga fantomsmärtor. Men i smärtan finns kärleken och det livslånga minnet av att ha upplevt henne. Den finaste av mammor. Din mamma. Min mamma. Styrka. Innerlighet. Och hopp. Till dig..
Johanna: Vi sörjer för att vi älskat. Det är kärlekens pris. Kärleken är störst av allt och den är evig...
.
Kärleken evig oavsett var man befinner sig.
Kommentarer
Postat av: Hanne
me like this! jaime bcp, me gusta! kärleken är evig var man än befinner sig nångonstans. jordelivet, nån annanstans..kärleken e den samma...
Trackback
