Torsdagkväll - La gazzetta

Gårdagskvällen spenderades på La gazzetta. En restaurang i 12:e arrendet som den svenska stjärnkocken Peter Nilsson är hjärnan och hjärtat bakom. Fick tipset av JJ, Jessika och Jonas. Jonas är ju även han en grym kock och brukar gå dit när han är i Paris. Jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att premiära "isabel går själv på restaurang". Jag ringde och bokade bord. Var rädd att det skulle vara fullt men när jag sa att "une personne" så gick det att lösa. Kom dit vid 20 och intog en fem rätters med rosé. JAMI!
.
Courgettes et salicornes, foie de lotte, pain fumé et algues (ingen rättvis bild, smakade riktigt fräscht)

.


Cabillaud saumuré brûlés, oignions nouveaux et carottes au foin (här snackar vi gastronomisk orgasm)

.

 

.

Cerices et verveine, chocolat et yaourt de brebis. Fraises de plein champs et sorbet brioche (oxå väldigt gott)

..

Nu blev det dock inte som jag tänkt mig för tyvärr(?) blev det inte mycket av kvällens mission "isabel går själv...". Jag undrar om jag kan vara på allmän plats utan att träffa folk? Börjar bli skeptisk. Restaurangen satte självklart kvällens andra "ensambokare" bredvid mig. Han inledde med "are you taking the 5 or 7 course meal". Han vågade prata och eftersom jag lever som jag lär, så vågade jag svara. Tre timmar senare checkade vi ut från La Gazzetta. Mätta, belåtna och nöjda med kvällens samtalsämnen som berörde Ipad2, den fd IMF chefen, otrohet, hans dotters utbildning, hans föräldrar i södra France, mitt liv i Bryssel etc. Vi skiljdes åt vi metron. Inga kontaktbyten, inga facebookbyten - inget mer. Det kan vara skönt med sådana möten också. Det blev en trevlig men oväntad kväll med fransk amerikanska Philip som bor i Los Angeles sedan 15 år tillbaka. Han gjorde så att maten smakade bättre men ändå, mission failed. Jag känner att jag inte inte riktigt fick ut det jag vill. Jag vet att jag kan konversera med okända, det är inte det jag behöver träna på. MEN, samtidigt ställer jag mig frågande till om att gå ut och äta själv är något eftersträvansvärt. Kvarten innan Philip kom var en aning fattig. To wrap it up; mission failed men det var så mycket trevligare än ett mission completed!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0