Isabel Dreveborn

.

.

Inlägget " jag är framme" lös igår med sin frånvaro. Hoppas ni inte var oroliga men det var full rulle från start. Bussturen från Bryssel gick som på räls fast jag tog buss. Var i så god tid till bussen att jag hann med en tidigare tur. Bra jobbat Isabel! Istället för att låta mig sitta och vänta i 2 timmar (ja, jag var där i goood tid) så frågade killarna om jag ville med. Sådan flexibilitet gillar jag. Sagt och gjort hoppade jag på bussen och givetvis satte sig en alldeles för livsglad spanjor bredvid mig. Insåg att jag sagt för mycket när jag berättade att jag har författaren på hans bok som lärare. Han tyckte att vårt möte var ödet, att det var meant to be, att vi skulle starta ett företag tillsammans. När han sedan fick reda på att jag hette Isabel visste han inga gränser. Så hette ju även hans mamma och syster. Ödet vänner, ödet. Efter ett tag stoppade jag in mina hörlurar i öronen. Trevligt men bestämt.

.

.

.

Kom till busstationen i Paris och eftersom jag gjort my research hoppade jag enkelt på metron, bytte där jag skulle och var sen framme vid min station. Det var som att jag inte hade gjort något annat i mitt liv än att åka tunnbannan i Paris, cool känsla! Hittade hotellet och checkade in. Jag bor i ett helt fantastiskt mysigt område. Tror jag har hittat hotellet som jag alltid kommer bo på när jag är i Paris. Och hotellets frulle, som just nu ligger i min mage, är helt perfekt! Området är inhemskt franskt, det finns en Lidl och en McDonald's. Såklart jag känner mig hemma! :)