Isabel Dreveborn

Skärpte till mig efter lunch och tänkte, dont be a wimp, get your ass together och gå ut och ta en nypa lyft. Så passande att Frida hittat ett nytt bra café borta vid Avenue Louise. Två flugor i en smäll. Luft, fika och plugg. Oj, det blev tre. En fluga gör ingen sommar som man säger. Vi satt där i ett hav av mina näsdukar och jag försökte låta bli att skicka mina baciller år Fridas håll. Morgondagen will tell om jag lyckades eller inte. När vi hade det som mysigast kommer en tjej och dukade fram en förstärkare, en stol, en mic och en gitarr. NÄÄÄ suckade jag och Frida. Inte någon coyte-ugly tjej som ska sjunga covers. Jo visst - vi kunde inte haft mer rätt. Den lugna caféstämningen försvann och övergick till en konsert-light-känsla. Hon körde alla covers ni kan tänka er. Inledde med Alanis Morrisette, sen någon coldplaylåt och sist avslutade hon med trubaduren av uggla. (höhö, såklart inte den sista, hon var ju inte svensk) Hon spelade i 1,5 timme. Sen blev det åter lugnt.